aVATAR

Gårdagen spenderade jag sovandes, mot kvällen for jag och min lillasyster till SF och glodde på Avatar. Såg att Emilia inte tyckte den var en "woho-film" , låt oss säga så här, Emilia är tokig.
Förstår folket som blir deprimerade efter att ha sett den, jag är alltid deprimerad över verkligheten men efter detta blev jag ju seriöst självmordsbenägen.
Men okej.. Sheisse, das movie, das was super, ja!! Tänk er en harmonisk 60tals tripp till nangijala den mest underbaraste sommardagen, aaaah, Avatar var 10 gånger bättre än det.
Härlig grönska, sjukt vackra färger, helt jävla sjukt fint överallt. De smurfliknande Na'vi folket såg gudomliga ut. Klart som fan att man blir deprimerad när man som naturnarkoman sitter och tittar på typ den vackraste plats man någonsin skådat, inser att den inte ens finns, kommer ut ur salongen till ett snorkallt Västerås city som spelar den mest sunkigaste clubmusik som kan spelas. Går över avgasindränkta övergångsställ, sätter mig i en manick med fyra hjul och åker iväg hemmåt, passerar gråa industiområden. Klart som fan man blir derpimerad.
Den nästbästa film jag sett, inget kan slå Trainspotting, men hejdundrar i tusan vad bra Avatar var! Länge leve sci-fi!

peace out brottah!