Nedan följer en väldigt osammanhängande, konstig och ovärd text. Läs om det behagar..
Idag när jag skulle hem från skolan så åkte jag till centralen för ovanlighetens skull, kikar på tabellen och inser att nästa buss är långt bort. 7:an står ju där men skall jag ta den? Det är den stora frågan. Fördel: Jag kommer på en buss och bort från kylan snabbare. Nackdel: även om de andra bussarna kommer 10 minuter senare kommer de vara framme fortare än denna sega gamlingbuss. Men nä fan, jag stiger in i värmen och, åh wow, till min förväntan sitter där inne endast folk över 65. Nu menar jag inget illa om människor som är över 65, men det är något mysko med gamlingarna som åker sjuan.. Och mig också, jag blir jättekonstig. Inget undantag denna gång, jag sätter mig nästan längst bak och väntar på att bussen skall köra. Väl inne i stan hoppar de flesta av men nya gamlingar stiger på, bussen blir nästan full och jag skäms ganska rejält över att jag inte flyttade min väska och makade på mig men det finns nödtillfällen man inte behöver flytta på sig och denna var en av dom.. (Självklart hade jag flyttat mig om det blev fullt, inte vill jag skada några stackars gamla ben genom turbulent busskörning.) Hur som haver, jag slås alltid av detta bussfenomen.. Buss nummer sju, eller alla gamlingbussar för den delen. ALLA känner alla, så fort någon går av eller stiger på skriker alla tvärs över bussen; HAJ HAJ BENGT! VI HÖRS, VI HÖRS, HAJ! Och under bussturen så pratar de med varandra, alltså alla pratar med alla.. Om allt..  Och jag noterade även att flertalet bar någon slags huvudbonad, hatt, keps, basker, pannband, mössa. Dessutom märkte jag att färgen grön dominerade på allas jackor?.. Och dom är så glada? Under hela turen sitter jag blixstillla och knäpptyst och bara observerar dessa gråhåriga varelser. Är vi av samma ras? Jag förundras något enormt. Jag lägger sedan märke till en "yngre dam" i sätena intill mig, hon är omkring 40 år gammal och jag kan se att till och med hon känner sig lite obekväm. Här sitter vi, en 17-åring och en 40ish-åring, och kikar omkring på buss nummer sju som innehåller endast pratglada äldre. Det känns nästan som kafferep faktiskt, och jag är den enda ungdomen. Ensamt.
Grattis till dig om du lyckades läsa igenom denna grötiga helt totalovärda text, jag förstår inte att jag lade ner så mycket tid på den.. Men denna gamlingbuss fascinerar mig. Jag sitter som ett lik varje gång jag åker den.

nu tillbaka till plugg..